Mimers träd i Bollnäs 12 juni

Nätverksträffarna för skönlitteratur i Gävleborg har existerat i denna form sedan 2008. Under dagen presenterade tre inbjudna gäster olika infallsvinklar på litteraturförmedling: Karin Berg, Enbokcirkelföralla, berättade om att ”prata böcker på nätet”, Daniel Gustavsson, Stadsbiblioteket Gefle vapen, hade valt temat ”Konsten att vara fräck – om att tro på sig själv som kulturförmedlare” och Johanna Härenstam, vinnare av SM i Bokberättande 2011 pratade om ”Bokberättelser” och hur man kan berätta om böcker. Dagen bjöd även på en rundvandring i Kulturhuset och gruppdiskussioner på temat.

Karin Berg, Enbokcirkelföralla, berättade om att ”prata böcker på nätet”. Idén föddes när hon själv inte hade tid med fysiska bokcirkelträffar, men gärna ville diskutera böcker med andra. Hon skapade en blogg med rum för diskussioner om olika titlar. Hon läser allt själv för att kunna vara aktiv som moderator.

Olika sociala medier fyller olika funktioner:
På Facebook är det lätt att skapa evenemang om en bok, där folk kan anmäla sig och enkelt sprida informationen vidare. Det är ett format som inbjuder till delaktighet. Det är bra att ha tidsbestämda bokprat så att alla vet när de ska läsa och prata. Det bör alltid finnas en som är moderator och för diskussionen framåt. Det är lätt att lägga in länkar till recensioner, intervjuer med författaren etc. Det har varit upp till  70 deltagare vid ett bokprat. Administratören får alltid meddelande när nya inlägg kommer. Karin rekommenderade Facebook, men det är viktigt med kontinuerlig koll på sidan. Det är en direktkanal som kan användas till mycket
Twitter har ett mycket snabbare tempo. Det är lätt att skapa taggar, genom att använda # som i #bokprat. Att prata böcker på 140 tecken kan bli både roligt, intressant och intensivt. Vill du prata om en speciell bok, skapa en tagg med boknamnet. Möjligheten att retweeta intressanta inlägg om böcker finns. Man kan även recensera böcker på 140 tecken. Då används taggen #twittrec På twitter kan man välja att vara anonym, till skillnad mot på Facebook.
Bloggar är det vanligaste. Det är en styrka att vara flera som driver en blogg tillsammans, det blir fler inlägg. Det är viktigt att vara aktiv, t.ex. tipsa om bra böcker eller göra listor. Inte för långa texter, folk vill läsa korta texter. Länka gärna till andra bloggar. Bloggare har behov av att träffas IRL. Karin Berg startade Afternoon Tea där man pratade runt ett tema istället för en enskild bok.
Pinterest är redan större än twitter i Sverige. Där kan du skapa anslagstavlor och pinna olika bilder, t.ex. bokomslag. Det liknar twitter till viss del, man kan repinna bilder. Det finns även som app. Det kan vara ett bra sätt att sprida information när man länkar in till olika saker. Skapa en sida för biblioteket och skapa olika anslagstavlor, för boktips, veckans bok, bokhyllor, spänning, romantik, roliga boksaker… Enorm spridning av bilder och länka alltid till bloggen eller webben för biblioteket.
Viktigt att prioritera sociala medier även om det tar tid.

Daniel Gustavsson bloggar numera som Seriebibliotekarien. Han inledde med att ge alla i läxa att fundera på om det är någon litterär genre som vi tycker speciellt mycket om? Som vi gillar och kan?

När Daniel började jobba på bibliotek 2003 var manga hett och eftersom han kunde mycket om det ringde många och frågade samma saker. Då skapade han bloggen Mangabibliotekarien som hade lärare och bibliotekarier som målgrupp. Det ledde så småningom vidare till att han skrev manga for dummies i Arbetarbladet under en längre period. Som mest fanns ett 15 tal olika mangatitlar med x antal delar på svenska, men sedan imploderade marknaden och det finns nästan ingenting på svenska idag. Då hans serieintresse omfattade mer än manga bytte han till Seriebibliotekarien, som även finns på Facebook och twitter. 2010 gavs hans ”Serier på biblioteket” ut av Btj. ” Det är bättre att tycka synd om det man gjort än det man inte har gjort”. Man kan komma långt med litteraturförmedling om man tänker smalt. Bloggen Bibliotekstipset om böcker & annat från Gävle bibliotek fokuserar på boktips, många biblioteksbloggar blir för spretiga. Bredden är det viktiga, faktaböcker glöms ofta bort i biblioteksvärlden. Det syns alltid vem som har gjort inlägget och detsamma gäller bibliotekets skylthylla med personalens tips.
På bibliotekets Facebooksida har man en boktrailer varje fredag, det är inte enbart en evenemangssida. Daniel pratar populärkultur i radio P4 varje måndag. Han berättar ofta saker runt boken och författaren, inte så mycket om bokens handling. Att sätta in något i ett sammanhang är intressant. Att han ägnade sig åt improvisationsteater under gymnasieåren är en bra erfarenhet när han föreläser, att han kan gå in i en karaktär.

Några tankar och tips från gruppdiskussionerna:

• Att använda digitala fotoramar som exponerar boktipsen i det fysiska biblioteket
• Att vi står för kvalitet, ger personlig service
• Det finns en amerikansk sajt som säljer tshirts med bokomslag, något för personalen att gå runt med på jobbet?
• Att byta ut den snurra som finns på förstasidan på Helgewebben mot personalens personliga tips i form av ansikte och en bok – ”just nu läser jag”
• Att låta ungdomar filma boktips
• Bokmärken som besökarna kan använda för att markera att de har gillat en bok
• Klisterlapp i slutet av boken där man kan tycka till som besökare
• Bra förslag att använda namn vid tipsen på webben
• ”7 frågor till…” på Bibliotekstipset i samband med ”Gävle läser Agnes”, en kul form
• Maratonläsning av en hel bok

Johanna Härenstam har bland annat jobbat med berättarkurser och workshops för barn om berättande. Just nu jobbar hon på Järvaenhetens kulturhusprojekt i Husby, där biblioteket ska fungera som ett nav, bland annat är Berättarministeriet på väg in i biblioteket.

Johanna inledde med att prata om referenssamtalet, hur otroligt vida ämnen man kan få frågor om och hur man ibland på de mest otroliga sätt finner svar och andra gånger kör fast på grund av språkförbistring. Hon berättade en historia som hon lärt sig från Fabula som berörde samma tema, om vad som händer när man tror sig se eller höra något helt annat än det som faktiskt sker. Ett annat exempel på språkförbistring i vardagen fick en dikt av Fröding illustrera, där det dialektala ”i åa ä ä ö” blev helt missförstått.
Det finns olika sätt att handskas med tillvaron. Genom tre olika böcker ville hon visa tre olika sätt att handskas med livet, när saker går fel. Först fick hon oss att föreställa oss att ett stort ånglok rullade in. Det handlade om det tåg som Jacob Jankowski klev på efter att hans liv slagits i spillror då han förlorat sina föräldrar i en förfärlig olycka. Han tar väskan, tar tåget i ”Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow” av Sara Gruen.
Sedan förflyttades vi till Buss 76 mot Frihamnen i Stockholm där Magnus sitter. Han seglar runt i tillvaron utan att hitta några fasta punkter, han glider undan. Han väntar på att mobilen ska ringa, hans flickvän ringer inte trots att dagarna går i Johan Klings ”Människor helt utan betydelse”.
Så plockade hon upp en skrynklig papperslapp. Skräp eller inte skräp? Den påminner om någonting, någonting som har suttit på en vägg. En ung man plockar ner en lapp från väggen, en lapp med namn och telefonnummer. Han går igenom sitt liv via kontakterna. Han har förlorat allt men är han desperat? Istället konstaterar han att han har varit med om någonting som är vackert i ”Ett halvt ark papper ”, August Strindbergs novell.
Johanna berättade om hur Ad lib arbetar med improviserat bokprat. Då hon som bibliotekarie slänger ut en liten bit av historien som skådespelarna iscensätter. Ungdomarna får svara på frågor och vara med och driva historien framåt.
Till sist lät hon oss prova på berättandet i smågrupper. Vi fick en kort historia att läsa igenom. Den skulle vi sedan, utan att snegla på pappret återberätta på olika sätt. När Johanna med jämna mellanrum sa bryt skulle den andra personen ta över berättandet. Sedan skulle vi berätta samma historia som om vi satt på ett café och var uppfyllda av det som just hade hänt. Sedan fick vi i uppgift att byta till en känsla som Johanna gav oss då vi skulle byta berättare t.ex. fick vi berätta förvånat, argt, ledset…

About these ads